Ett gott skratt förlänger livet...fo shooo
Tidig morgon igen, den här gången är det dock inte för att jag ska ut och springa, utan nu är det för att det är så stört varmt där vi sover. Vaknar sjöblöt varje dag.
Har inte riktigt haft tid att skriva sen sist men nu kommer det :)
Igår jobbade Linn hela dagen, först från 09.00-16.00 sen 17.00-22.00, så därför drog jag ner på stan och mötte upp Ida och Angelica. Det var trevligt :) Kul att man har börjat umgås lite med sin syster istället för att bara bråka, vi har väl mognat med åldern :)
Vi var på stan till kanske fem då vi drog hem till deras lägenhet på Drottninggatan, sen bar det av dit jag bor här på söder. Vid sju drog vi in till stan igen för att lämna tillbaka nå filmer och äta middag. Men den där filmaffären var fan längre bort än väntat så vi åt middag vid typ nio. Perfekt tänkte jag, då är jag just klar när Linn slutat så kan vi åka hem tillsammans, eftersom jag hade nycklarna. Vi hade bestämt att hon skulle ringa när hon slutat, men klockan gick...och gick.....vid kvart i elva blev jag fundersam och ringde henne, men då var hennes mobil avstängd. Jag tänkte att hon stängt av den när hon jobbat och att dom kanske höll på att räkna kassan eller nåt, så jag väntade lite till. Men vid elva drog jag hem, ut i fall att Linn skulle sitta på trappen och vänta. Kom väl hem vid kvart i tolv och Linn satt inte på trappen. Gissa om jag blev orolig! Jag tänkte att jag väntar till tolv-halv ett och om hon inte kommit tillbaka då så måste jag ringa polisen. Men det behövde jag som tur var inte, vid 23.48 hörde jag hur porten till huset slog igen, jag sprang till dörren för att hitta en trött Linn på väg upp. Satan så glad jag blev! Hon fick en varm kram och en glad jag.....det visade sig att bussen var sen :)
Hehe man kan bli så orolig så himla lätt, då allting oftast har en rimlig förklaring.
Jag hade iaf kul under tiden jag väntade, jag Ida och Angelica tog massa massa bilder på oss själva, som förmodligen kommer upp här när jag kommer hem. Inte min kamera. Men oj så vi skrattade! Tror jag skrattade så jag grät! Det är så det ska vara :D
Har inte riktigt haft tid att skriva sen sist men nu kommer det :)
Igår jobbade Linn hela dagen, först från 09.00-16.00 sen 17.00-22.00, så därför drog jag ner på stan och mötte upp Ida och Angelica. Det var trevligt :) Kul att man har börjat umgås lite med sin syster istället för att bara bråka, vi har väl mognat med åldern :)
Vi var på stan till kanske fem då vi drog hem till deras lägenhet på Drottninggatan, sen bar det av dit jag bor här på söder. Vid sju drog vi in till stan igen för att lämna tillbaka nå filmer och äta middag. Men den där filmaffären var fan längre bort än väntat så vi åt middag vid typ nio. Perfekt tänkte jag, då är jag just klar när Linn slutat så kan vi åka hem tillsammans, eftersom jag hade nycklarna. Vi hade bestämt att hon skulle ringa när hon slutat, men klockan gick...och gick.....vid kvart i elva blev jag fundersam och ringde henne, men då var hennes mobil avstängd. Jag tänkte att hon stängt av den när hon jobbat och att dom kanske höll på att räkna kassan eller nåt, så jag väntade lite till. Men vid elva drog jag hem, ut i fall att Linn skulle sitta på trappen och vänta. Kom väl hem vid kvart i tolv och Linn satt inte på trappen. Gissa om jag blev orolig! Jag tänkte att jag väntar till tolv-halv ett och om hon inte kommit tillbaka då så måste jag ringa polisen. Men det behövde jag som tur var inte, vid 23.48 hörde jag hur porten till huset slog igen, jag sprang till dörren för att hitta en trött Linn på väg upp. Satan så glad jag blev! Hon fick en varm kram och en glad jag.....det visade sig att bussen var sen :)
Hehe man kan bli så orolig så himla lätt, då allting oftast har en rimlig förklaring.
Jag hade iaf kul under tiden jag väntade, jag Ida och Angelica tog massa massa bilder på oss själva, som förmodligen kommer upp här när jag kommer hem. Inte min kamera. Men oj så vi skrattade! Tror jag skrattade så jag grät! Det är så det ska vara :D
Pusshejs!
Kommentarer
Trackback
